Martial arts bio

En krönika om mitt liv som kampsportare.

Den låg förut på http://www.fightermag.se men dom har lagt ner sin blogsida.
Skrivet mars 2012
PB1
Del 1. “The beginning!”
Jag var hos min syster och jag var 10 år.
Hon hade en kompis på besök som såg en annons i tidningen “Judo nybörjarstart”.
Den enda kontakt jag haft med kampsport innan var genom Chuck Norris filmer 🙂
Innan Judo kom till Kalix så fanns bara brottning och boxning.
Men jag blev helt eld och lågor och övertalade farsan att få börja.
Hans kommentar ” det där lessnar du på snart” gjorde att jag skulle aldrig sluta träna.
Jag tränade judo under Mats Öhström tror jag han hette i några år.
Som 11 eller 12 åring så fick jag som yngsta medlem vara med i en judo uppvisning på Kalix Expo. Det var en stor scen och mycke publik, Expot var typ den enda “happeningen” i kalix på sommaren.
Men det kändes inte rätt, då jag var mest intresserad av att sparka.
När jag började högstadiet som kom även Ju Jutsu till stan.
Där fanns det iaf lite sparkar. Min tränare då var Stefan Bäckström som även han tyckte om sparkträning.
Ju Jutsu innehåller ju annars bara ett fåtal sparktekniker mest för att kunna simulera en attack för självförsvar.
Stefan och en kompis till honom som heter Peter Boström startade sedan en kickboxningsklubb. Dom var ett kompisgäng som körde lite vad dom kunde, Peter var från grunden boxare med Nm 2:a i bagaget.
Stefan kunde sparka rätt hyfsat och så satte dom ihop det efter bästa förmåga.
Jag tjatade på Stefan till jag fick börja komma på deras träning.
Min idol på den tiden var Bill “Superfoot” Wallace, så jag och Björn Sundkvist tränade från övingarna från boken Dynamic Kicking & Stretching som Bill skrivit. Björn hade tränat lite karate med Jouni Käiveräinen som blev kalix första svartbälte i Ashihara karate. Ganska snart fick jag hålla i sparkträningen och stretchingen på kickboxningen. Jag Forstatte träna jutsu och kickboxning parallellt fram till jag var 18 år.
OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Del 2. “Ashihara Karate, Chakuriki, Dutch open”
Hösten 1991 Skulle jag göra lumpen i Boden.
Jag började då träna Ju jutsu med den klubb som fanns där då.
Men redan efter några månader lades klubben ner och jag var tvungen att hitta något annat.
Jag hade Sparrats lite med Ashihara utövare som gästtränat på Kickboxningsklubben.
Så jag jag tänkte att det är nog bästa alternativet, då jag kunde även träna hemma i kalix på helgerna.
Jag upptäckte till min förvåning att min kickboxningsstil med att stå på ett ben och göra 3-4 sparkar utan att sätta ner foten resulterade i resoluta fotsvep 🙂
Träningen var hård och hård kontakt på sparringen.
Tränaren i Boden var Micke Berg och är en nära vän än idag.
Citat från Micke under fysen “är det såhär ni tränar i Kalix” och sen kom ett par rapp med shinaien, gjorde att jag tränade hårdare än någon annan på passen.
Jag hade lite fördelar från Kickboxningen iaf, vi tränade mycke boxning speciellt leverslag med vänstern.
Lyckades sänka min tränare med ett leverslag som vitbälte, vilket gjorde en del för självförtroendet.
Han sänkte ju naturligtvis mig tillbaka rätt snabbt, men ändå.
På 90-talet så var det gott om elever som vill träna Karate, så om dom vekare sållades bort under fysen och sparringen gjorde inte så mycket.
På senare år får man vara glad om man har några elever alls, saknar stämmningen från “the good old days”.
Jag avancerade snabbt inom karaten, tog 3 grader första graderingen och redan efter drygt ett år var jag grönbälte. Graderade till svart sommaren 95 i Holland.
Jag tävlade i norrlandsserien under Luleå karate i Wuko (poäng karate) några gånger men var väl aldrig min grej då jag tyckte om fullkontakten mera.
För att få gradera till svart var jag tvungen att ställa upp i Dutch Open som var en stor fullkontaktsturnering i Holland. Fine tänkte jag, jag åkte ner till Martin van Emmen som jag träffat på ett läger och tränade inför tävlingen. Martin som även tränade på Chakuriki blev kort efter min vistelse där världsmåstare i thaiboxning. På Chakuriki träffade jag legender som Peter Aerts, Gilbert Ballentine och deras tränare Tom Harinck mfl. Jag blev erbjuden av Tom att delta i sparringen, vilket jag efter att filmat hela passet var väldigt glad över att jag inte gjorde. När dom värmde upp tänkte jag för mig själv, va är detta ser ju för taskigt ut. Men sen när sparringen kom igång, helt galet, absolut matchtempo varenda rond med ca 3 pauser för att skura ringen från blod. Jag tränade med Martin ca 3 timmar om dagen, löpning, teknik och mits.
Jag blev såklart dyngsjuk med feber och förkylning, men Martin tvingade mig att ställa upp ändå.
Jag fick gå två matcher som jag förlorade båda på domslut: Jag vägde in på 72 kg i -75 och var nog lättast i viktklassen. Jag hade tekniken, men inte drivet frammåt som dommarna väger tungt i knockdown.
Men Shihan (David Cook) var nöjd iaf och jag fick ta min gradering. En kul grej var att Semmy Schilt som är flerfaldig K1 Grand Prix vinnare filmade en av mina matcher. “Go Sweden”, “Kick Harder” på dålig engelska hörs från Semmy när han filmar 🙂
Jag fick för övrigt möta Semmy 2 ggr på min svartbältesgradering, kul…not.
På sommarlägret -93 i Holland mötte jag första gången August Wallén som på den tiden tränade någon skum kick/thai stil med svarta karate dräkter. Han var en kaxig kille med galna magrutor, men vi hade inget direkt med varandra att göra då. Mer om August i del 3.
Fo_grupp_JPG
Del 3. “Fighter open, Shootfighting”
Hösten -96 flyttade jag till Uppsala för att kunna satsa mer på Ashiharan.
Jag bodde med Germund Larsson och Lars Brännström, två gamla karate utövare som tränat karate mycke längre än mig.
Men träningen och stämmningen på klubben var sådär.
Mycket politik och grupperingar inom klubben med olika viljor som jag vart förskonad från då jag bodde i norrland. Min vistelse i Uppsala blev inte så långvarig.
-97 blev jag sjuk, fick feber och hosta som aldrig ville gå över. jag blev inlagd på sjukhus i ca 6 v innan dom hittade vad jag hade för åkomma. Jag rasade i vikt ända ner till 61.5 från ca 80 kg. Till slut hittade dom iaf att jag hade en godartad tumör i binjuren. Jag blev opererad och efter operationen så kände jag att jag ville flytta hem nära släkten igen.
Jag var tillbaka i dojon innan mitt 35 cm långa sår efter operationen var läkt. Sparrades med vänster arm som skydd nere vid magen ifall någon skulle råka träffa där av misstag.
En kompis och gammal träningskamrat Lars Utter hade flyttat från kalix till uppsala några år tidigare.
Han var hemma i Kalix och nämde på träningen att han skulle vara med i en tävling som heter Fighter Open. Det var en turnering med deltagare från Sverige, Finnland och Norge eller Danmark minns inte riktigt. Det var shootfighting regler fast med knutna händer mot kroppen och öppna händer mot ansiktet, ja i stort sett gamla Pancrase regler. Soft tänkte jag, slåss stående det kan jag ju, brottas och lite submission hade jag från Judon, Ju Jutsun och även några läger med Carlos Romero.
Carlos var en Ju Jutsu utövare, men han körde mest bjj inriktad mark på lägren. Sagt och gjort, jag tränade på i 2 veckor och vilade en vecka innan tävlingen. Jag vägde in på 74.5 utan att banta ett gram, 0,5 kg till godo 🙂
I första matchen så mötte jag en Taekwondo utövare som hette Mattias Björn. FEST tänkte jag, jag hade ju tävlat några gånger i Allstyle Open och mött Taekwondo killar förut och hade inte så höga tankar om dom som fighters. Min entre musik drar igång “Sehnsucht” med Rammstein dundrar på i högtalarna, jag är så sjuuukt taggad. Matchen startar och första Mattias gör är en hög spark mot ansiktet, jag blockar lätt och clinchar upp. Jag drar på ett Judo kast och pang ner i mattan, Mattias håller fast runt min nacke ett tag till han tröttnar och sedan sitter armbaren som en smäck. Jag vill också nämna mina coacher Tommy Olsson från Kalix Ju Jutsu och Per Backman från Tierps Ashihara. Tommy skulle coacha mig på backen och Per på den stående biten. Mer om min bästa vän Per senare som tragiskt nog inte finns bland oss idag. Det är en stor förlust för Ashiharan i Sverige och mig personligen att han gick bort i cancer så tidigt.
I match två möter jag Patrik Isberg som då tränade någon konstig Bujutsu nånting. För mig lät det som mumbojumbo ungefär. Jag drar på några rejäla lowkicks och vevar på några handflator i ansiktet. Patrik ramlar/sveps omkull några gånger av mina lowkicks. Jag tar ner honom på backen och avslutar med ett vadlås. Min kompis Lars förlorar i sin andra match tror jag mot Jari Illka som blev trea. I finalen möter jag Emil Moberg från TSG Uppsala. Emil har bland annat vunnit Moskva Open i knockdown karate. Jag hade sparrats mot honom många gånger genom åren och hade lite för mycket respekt för honom under matchen. Min gameplan var öppna med en vänster krok och en höger lowkick, sen hade jag inte tänkt längre än så. Vi slog på varandra rejält i några minuter men sen fick Emil rygg och avslutade med en rear naked choke. Emil tränade regelbundet på Pancrase Gym i Stockholm med Omar Bouiche då och hade en helt annan träning i bagaget än mig. Tävlingen filmades av Tv4 och det blev ett himla ståhej efteråt med debatt med Ulrika Messing i nyhetmorgon mm. “Slå och sparkas i ansiktet, strypa varandra”, ska det här verkligen få finnas i sverige lät det då. Det blev ett stort reportage med bildserie i Fighter Magazine och man blev lite halvkänd inom kampsportsvärlden iaf.
Tävlingen arrangerades av August Wallén och co. Jag hade träffat August lite flyktigt 5 år tidigare i Holland men kände honom inte direkt. August var väldigt trevlig och pratade med mig efter tävlingen och han ville gärna att jag skulle starta upp en Shootfighting klubb.
groupphoto
Del 4. “Shootfightingtiden”
Direkt efter Fighter Open så samlade jag ihop ett lite folk, gamla karate elever, polare från gymmet mm och vi började rulla lite. Jag åkte på alla shootfighting läger som fanns i sverige för att lära mig så mycket som möjligt. Tror det var -99 som jag träffade Omar Bouiche första gången, det var på ett läger som TSG Uppsala arrangerat. Jag åkte ner med 2 av mina elever och tränade. Jag fick bra kontakt med Omar direkt och bestämmde att han skulle komma och hålla läger i kalix. Första lägret så körde vi ren shoot och jag började inse hur bra Omar är. Omar var den förste svenska fightern i Pancrase I Japan. Han låg ljusår före alla andra svenska fighters i teknik och även fysmässigt. Genom åren så är det Omar och Waldo Zapata som inspirerat och lärt mig mest inom mma. Enligt http://www.mixedmartialarts.com/f/EE708C82B8592AC7/Peter-Bucht/ så slutade mitt shootfighting record på 5-4-1 (Win-Loss-Draw). Matcherna nedan play by play :
Min första match i shootfighting var i Malmö mot Anders Eriksson som redan hade gått ett antal matcher i Shootfighgting. Enligt min fight statistik hade jag ett record på 2-1 pga Fighter Open fast jag då ännu inte börjat träna shoot. Jag hade kollat lite matcher med Anders och sett att han förlorat på fotlås mot en av Omars elever. Så min gameplan var enkel, leta fotlås :). Matchen börjar med att jag slår en slagserie och clinchar upp. Jag försöker mig på en stående neckcrank som jag sett Ken Shamrock göra, Anders vrider sig i sidled mot mig och kastar mig med ett högt kryss. Jag hör hur mitt corner crew ropar “skydda krysset”, jag hade ingen aning om hur man gjorde det 🙂 Jag scramblar lite och sätter ett figure four fotlås. Matchen var över på 50 sekunder enligt officella siffror, men 28 sekunder enligt min video. Reste från kalix till Malmö för 28 sekunder. det kändes lite surt men ändå glad för vinsten. Träffade Waldo Zapata där för första gången. Han gick match mot Arben Latifi. Waldo var redan då känd som en magiker på backen. Men hade tyvärr en fysik som Adam Alsing :). Citat från Waldo efter matchen “jag kan hitta en Mc Donalds var som helst”.

Match två gick i Båstad på Centercourt Brawl som den kallades. Matchen var mot Kenneth Preuthun från danmark som skulle vara en duktig thaiboxare, dansk mästare tror jag. Inför den matchen hade jag faktiskt kört en del stående, körde nästan bara backe annars bara för att det var nytt och kul. Jag hade sett en match innan med Kenneth som han vann på neck crank från fasthållningen kesa gatame på judospråk. så var lite beredd på den. Jag börjar matchen med lite slag, vi clinchar en del. Kenneth är starkare än mig i clinchen men får inget uträttat. Vi hamnar även i kesa gatame positionen som jag nämde innan och han går direkt på neckcranken, men jag rullar ur den bakåt som en baklängeskullerbytta ungefär. Vi blir uppdömda av Marko för inaktivitet och jag sätter en höger lowkick och en vänster jodan mawashi på Kenneth. Får in några handflator också. Vi scramblar lite och jag får mount. Går på en armbar som han försvarar, men jag rullar med och avslutar med en reversed armbar. Hade även en grym coach i ringhörnan i Jocke Engberg som hjälp. Matchen är över efter 2:21.

Match tre går i Halsingfors i Finnland mot Mathias Lundqvist. Jag hade inte sett några matcher med honom, det enda jag visste var att han skulle vara överjävlig på submission wrestling. Kommer inte ihåg mycket av matchen, men jag försöka KO honom med alla möjliga sparkar men lyckas inte. Missar bland annat en Do Kaiten (wheelkick). På den tiden fanns inga poängdommare utan gick man till domslut så blev det oavgjort. Så matchen slutar alltså oavgjort efter full tid.

Match fyra går i Göteborg mot Filip Savic. Det är titelmatch om SM guldet i Shootfighting i -83. Jag hade tränat hyfsat, men som inför alla mina shootmatcher så hade jag bara mina stackars elever och slå på. Jag var iväg till Pancrase Gym och gästtränade ibland och lite läger, men annars var det bara och träna på själv. Jag hade bokat flyg hela vägen til gbg med byte i Stockholm. Det var snöstorm så alla plan var inställda från sthlm till gbg. Jag hyrde en liten toyota yaris och fem och en halvtimme senare var jag i gbg. Jag hade kontakt med August hela tiden och uppdaterade hur långt jag hunnit. Runt femtiden så var jag på plats och det enda jag ätit på hela dagen var ett äpple och druckit lite vatten. Fem minuter uppvärmning, sen in och kriga. Jag var ordentligt matt av resan, men gjorde en hyfsad match. Satte nån spark i huvudet på Filip och hade top största delen vi var på backen. Fick lite näsblod och fick lite papper i näsan, men körde vidare. I slutet av matchen så fastnar jag i en triangel. Jag var helt slut och hör bara hur dom ropar från min ringhörna att jag ska lägga press frammåt. Jag är mer eller mindre radiostyrd och gjorde som jag blev tillsagd och Filip tightar bara åt triangeln varje gång jag lägger press. 13.18 in matchen klappar jag ut efter att suttit fast i triangeln bra länge. Efter den matchen bad jag Omar hjälpa mig hur man försvarar triangel på bästa sätt. Tror inte fastnat i en triangel sen dess.

Match fem går i Uppsala mot Peter Nylund. Kommer inte ihåg mycket från matchen, den är en av få som jag inte har på video vilket kan förklara saken. Jag vinner iaf på att Nylund har en lost point.

Match sex går i Umeå mot Anders Eriksson som jag möter för andra gången. Matchen går full tid och jag förlorar på domslut. Shooters hade precis börjat med poängdomare då. Har kollat på matchen i efterhand med Omar och han tyckte iaf att jag vann den.

Match sju är vi tillbaka i Göteborg och jag möter Jesper Hallberg. Det är igen titelmmatch om Sm Guld i Shootfighting. Jesper hade ett antal SM guld i bagaget och det blir min första och enda tävling i -89. Jag vägde in på 84.5 som var min normalvikt då. Matchen tv sänds i nån mindre tv kanal. Jag hade tränat asdåligt inför matchen. Den enda form av sparring jag hade haft var med Waldo som var och höll ett läger på min klubb. Jag hade nästan inga elever kvar, många hade slutat eller var skadade. Så min uppladdning var gymma och sola typ :). Jag börjar matchen med lite slag och sätter även en yxa som var mitt signum (Kallas ju Mr.Axe). Jag och Jesper tradar lite slag och Jesper sätter lite knän i clinchen. Vi hamnar på backen och Jesper får in en rear naked med bara en hook. Jag kastar mig så jag kan greppa repen och får en lost point som reglerna var då. Fett irriterad på mig själv så blir vi startade stående igen. Jag får in en singelleg på Jesper och jobbar lite från top. Jag hamnar i north south och går på avslut, men det var som att strypa en hal tvål. Dom som känner Jesper vet att han svettas onormalt mycket. Vi kommer upp på fötter igen och jag slänger mig på en knebar i bra position, men då ringer matchklockan och tiden är slut. Förlust på lost point. Fick mycke beröm efter den matchen, bla av träningskompisar till Jesper som tyckte det var fantastiskt roligt att jag satte en yxa på honom. Speciellt mot Jesper som hade uttalat sig att det funkar aldrig på match.
2001 så lägger jag ner Kalix Shootfighting och tränar karate igen fram till 2002 då jag flyttar till England.
london
Del 5. “England, BTT London och Martin “The Hitman” Kampman”
I början av 2002 så fick jag jobb i London och flyttade dit. Det var bra betalt och rätt bra träning där. Första klubben jag besökte var Gracie Barra, men trivdes inte. Dels var det bara BJJ med GI och första träningen submittade jag alla jag körde mot, körde iof inte mot instruktören som var en från familjen Gracie. Minns dock inte förnamnet. Kul men föga utvecklande. Jag Började istället träna i Slough på en BJJ klubb ansluten till Ze Marcello. Ze Marcello tillhörde BTT och har en massa klubbar runt om i världen. Värlsdmästare i BJJ mm.
Mina instruktörer var då Ronaldo Campos och Eduardo Carrielo. Det gick bra på mitt första pass. Det var ett no GI pass och jag sparrades mot bla David Lee som var proffs och hade gått ett antal cage matcher. Jag submittade honom några gånger och han blev assur. Det gick över fort och vi blev vänner, han höll även ett pass i veckan själv i en dojo hemma på sin gård och jag började gå på dom passen med. Ronaldo och “Dudu” hade även två klubbar inne i centrala london. Efter ett tag började jag gå på alla klubbars pass. Till slut så slapp jag även betala för träningen för dom tyckte bara det var roligt att någon var så seriös. 2003 fick kontrakt för att gå proffsmatch på XFC i Cornvall och tränade riktigt bra inför matchen. Jag gick ner från nära 90 kg till 77. Matchen skulle gå i -76. Min första motståndare hoppade av, minns inte hans namn men han kallades “hands of stone”. Jag skulle istället möta Adrian De Gorsky, han hade bla spöat en kille som min tränare Ronaldo förlorat mot. Så jag gissar att han var rätt vass. Marko Ervasti hörde av sig och undrade om han kunde bo hos mig någon dag eftersom han sett att vi skulle på samma gala. Han skulle ner och coacha Martin “The Hitman” Kampman. 6 dagar innan min match så tränade vi dubbellegs och jag blir slammad och han som kastar landar med hela tyngden mot mina revben. Jag gick till läkaren och kollade upp hur allvarlig skadan var. Inget brutet, men skadade revbensfästen eller nått sånt. Min tränare Ronaldo bandagerade och tejpade ihop mig på träningen så skulle vi testa om jag kunde köra. Tog ca 15 min så låg jag och skrek i smärtor efter en smäll på revbenen. Jag var tvungen och ställa in matchen. Det kändes förjävligt, jag hade satsat en massa pengar och tid för att komma i mitt livs form. Jag hade vart på läger med Murilo Ninja i gbg, Eric Paulsson i London, BTT i Brasilien deffat i tre månader mm. Jag tänkte att jag åker i iaf dit och träffar arrangören och kanske jag kan få en ny match till nästa gala. Det slutade med att Martin och Marko ville att jag skulle hjälpa till och coacha i Martins ringhörna. Jag höll lite pads åt Martin på uppvärmningen och jag tänkte damn, det gör riktigt ont genom padsen när han slår. Matchen börjar och Martins motståndare försöker ta ner honom på backen men Martin sprawlar och knäar varje gång. Ca en minut in i matchen träffar ett av Martins knän och BAM, killen faller som ett nerhugget trä. Sjukpersonal springer in och försöker få liv i killen. Dom kör syrgas och grejjer i några minuter innan han vaknar. December 2003 får jag äntligen lämna England och börja jobba i Stockholm. England är ett u-land, känns som att resa tillbaka 50 år i tiden.
brasil_sthlm
Del 6. “Brasilien, Stockholm”
December 2003 är jag tillbaka i Sverige och flyttar till Fruängen i Stockholm. Jag tar kontakt med Waldo Zapata som jag lärt känna under shoot tiden. Han hade en klubb i Södertälje som körde mma och BJJ. Träningen där var asbra och grymt bra stämmning på klubben. Klubben var ansluten till Alliance i Brasilien tror jag. Brassarna splittras ju och byter namn hela tiden, svårt hänga med. Har hetat Brasa, Master, Checkmat men alltid vart under Leo “Leozinho” Vieira. Waldo fixade med jämna mellanrum läger med olika brassar i toppklass bla Damien Maia och Leozinho. Jag åkte på min snabbaste submission genom tiderna av Maia. Vi började i sidecontrol och jag var underst. Från det Waldo sa “go” tog det en hundradels sekund så satt ett handledslås. Vid ett tillfälle så tog Waldo dit en hel drös svartbälten som vi fick sparra mot bla Alan “Finfo” Nascimento, Peter Blackwell, Leo och Ricardo Vieira, plus ett svartbälte från brasilien som var bosatt i Malmö länge, Waldo själv mfl. Alla svartbälten stod uppradade och vi andra fick välja och vraka vem vi skulle köra mot. Jag körde mot Alan i första omgången och submittar honom med en jacare choke (Anaconda), efter det åkte jag på 15 submissions på raken och lärde mig klappa i nya vinklar :). Jag blev instruktör för mma´n och höll i den träningen 3 terminer eller nått sånt. Hade mycket kontakt med Bobby Sundell som var ansvarig för mma delen för alla anslutna klubbar. Bobby höll några läger i södertälje och vi var på instruktörsläger i Malmö. Min gamla tränare från England hörde av sig och han hade fått match på EVT den första mma tävlingen i bur i Sverige. Han skulle möta Tomas Hytten, Tomas hade jag också stött på under shoottiden. Han hade gått match mot en gammal kompis Christophe Mourou och Tomas förlorade på en knebar. Tomas har extremet flexibla leder och klappade inte ut fören benenet var böjt som en banan åt fel håll. Jag skulle iaf coacha Ronaldo och matchen drar igång. Ronaldo dyker som en ubåt på alldeles för långt avstånd och missar. Han dyker igen och får ner Tomas och sätter en figure four på foten så det bara sprakar i leden, men Tomas klappar inte. Dom scramblar lite och Tomas får mount. Tomas snuddar Ronldo´s panna utan någon direkt träff. Ronaldo får ett cut som blöder väldigt mycket och får inte fortsätta. Detta var ju första gången mma i bur kördes så August var väldigt mån om att det skulle se bra ut och inga överdrivna skador skulle uppstå. Det blev nog debatt ändå :). Jag var iväg två gånger till Brasilien och tränade. Första gången medans jag bodde i London. Jag hade träffat Marcus Widengren på ett Frank Shamrock läger i Danmark några år tidigare och tog kontakt med honom. Markus var bosatt i Rio sen några år tillbaka och tränade på BTT. Han fixade så jag kunde komma ner och träna och Waldo hade bra kontakt med några svenskar som ägde ett vandrarhem som jag bodde på. Träningen där var bra och alla man rullade mot var riktigt bra. Jag sparrade med Markus och skulle hjula förbi guarden men blir armbarad i luften!?? Shit va många lås jag åkte på. Markus hade blivit nedgraderad från lila till blåbälte av någon anledning. Kan inte förstå varför, han submittade svartbälten som vunnit mundials på träningen. En kille frågade mig på träningen “where in Rio do you live”? Jag svarade att jag bara var på semester. Han skakade på huvudet och sa “no, when you are in Rio, you live in Rio”. Det är fan sant. det känns verkligen som hemma när man är där. Andra gången jag var till Brasilien så hade min gamla klubb från England arrangerat så några elever skulle åka ner och träna med Ze Marcello. Eduardo hörde av sig och frågade om jag ville haka på vilket jag gjorde. Jag tränade varje dag på Ze´s pass och så körde jag privatlektioner med honom så mycket han hade tid. Första lektionen sa han att han brukade sparras första timmen för att se vad som fattas. Efter en timme hade jag blivit submittad så många gånger att det var löjligt. Sista lektionen så blev jag submittad 2 gånger på en timme vilket var enorma framsteg. På sista träningen fick jag mitt blåbälte i BJJ och Ze sa att om jag kommer tillbaka nästa år så väntar ett lilabälte där. Men tyvärr så har det inte blivit någon mer resa dit. Varje gång under åren som jag åkte upp till norrland så tränade jag alltid med mina gamla karate polare Daniel Sveder och Henrik Finnsson. Även om man inte setts på ett år så är allt som vanligt. Nu på senare år märker jag dock att jag halkat efter då Sveder kört extremt mycke boxning sista ca fem åren. Lägger in en länk från ett av våra sparringpass. Tävlade lite då och då för skojs skull. Vann tävlingen All Fight, vann några matcher på gameness men ingen pallplats, var med i några Allstyle Open men inget seriöst. Jag tränade en termin på Hilti och en termin på fightzone, Hasse Erssons klubb. Hasse är ju också en gammal shootfighter. http://mraxe.bloggspace.se/1342749/Boxningssparring-pa-I19-IF-i-Boden/
vm
Del 7. “Ashihara Vm, Per Backman”
Jag hade ingen struktur eller mål med min träning vid den här perioden. Jag tävlade bla i en TSG tävling (AFS 2) i Piteå mot Burch Gurler. Jag hade endast mina elever i Södertälje att sparras mot och ingen tävlingsträning alls inför den matchen. Vi sparrades dessutom med 16 oz boxhandskar och matchen var med slayer handskar (fingerlösa shootfighting handskar). Jag fick springa och jaga mina elever runt hela dojon i södertälje för att ha någon att slå på. Fick alltså inget motstånd och tyckte ju bara att ok, jag spöar ju alla jag kör med så det är väl ok. Men mitt defense var katastrof och var inte van och ta en smäll. Matchen finns tyvärr förevigad på youtube så jag orkar inte recensera den.Peter vs Burch. Blev iaf fetknockad och fick en juste hjärnskakning. Det blev min enda match med “riktiga” slag mot huvudet…hittils iaf.
Under alla år som jag tränat, iaf sen tidigt -90 tal så har Per Backman funnits med i bilden. Vi tränade ofta tillsammans och jag blev alltid inbjuden på karate läger och jag tror jag aldrig tackat nej till ett läger. Per var den som drev Ashihara Karates knockdown tävlingsträning och pushade folk att tävla. Utan honom hade vi inte haft några som ställde upp i Vm överhuvudtaget tror jag. Vi brukade turas om att jag åkte till Tierp varannan vecka och han till stockholm eller Södertälje och tränade med varandra, utbytte tekniker, ideér mm. Per sa en grej till mig efter förlusten mot Burch, “Du gör dig inte själv rättvis genom att inte träna ordentligt inför match, du kan så mycket bättre än så”. Det fastade och har följt mig sen dess. Jag tränade ju inte Ashihara längre på heltid så att säga, men Per frågade om jag inte kunde ställa upp i Vm 2008. Vi hade 4 månader på oss till att få mig till en knockdown fighter igen. Jag hade noll kondition och vägde 92. Jag bodde i Midsommarkransen och åkte 14 mil enkel resa till Tierp och tränade 2 ggr i veckan. Utöver det skulle jag springa 3 ggr i veckan och var förbjuden att gymma. Jag tränade på mma passen i södertälje plus att jag sparrades några ggr i veckan med Tomas Lakanen. Tomas var rätt ok stående med ett svartbälte i taekwondo i bagaget. Men på slutet innan match så sänkte jag Tomas flera ggr per rond och blev lite irriterad på att han inte gjorde mer “motstånd”. Körde även lite på stlm shoot, specielt Andreas Michaels pass.
Träningen i Tierp med Per var benhård, tränade med viktmanchetter och pulsklocka varje pass. Per hade en plan hela tiden fram till match vad som skulle göras och jag hade aldrig haft det stödet inför match innan. Sparringen i Tierp gick bra, snurrsparkade folk i huvudet till höger och vänster. Åkte även in till Budohuset i Uppsala då och då för att få bra sparring. I februari 2008 flyttade jag till Knivsta. Började då köra lite med Robin Öhrstedt som också skulle tävla. Robin är en ung, duktig talang men lite lat och behöver som mig nån som pushar på lite. Germund Larsson höll även lite mitsfys åt mig och Robin på Budohuset. Vi var en stark trupp svenskar som åkte ner till Danmark, tror vi var 8 svenskar som tävlade. Jag tävlade i klassen +35 år och det innebar att det var fri vikt. Jag vägde in på 86 kg och var den enda i klassen under 100 kg. Jag fightade mig iaf fram till ett VM brons, enligt mig borde jag fått silver men “dont leave it in the hands of the judges” som man säger. Per hade stenkoll på alla mina motståndare och jag fick tips inför varje match hur jag skulle slåss.
Efter en av matcherna sa Per “den kille du mötte är en av Moskvas tyngsta maffia bossar”. Han vann och tog hem guldet i min klass. När jag mötte honom så satte jag en stenhård yxa just under ögat på honom med hälen, hände inte ett smack. han bara körde rakt fram som en stridsvagn. Han som kom tvåa vägde 130 kg och honom cirklade jag runt och sparkade hårda vänster mawashi geri´s på och satte en hel del slag. Han nudda mig knappt på hela matchen men vann iaf för att han gick frammåt.
På Branch chief mötet (alla klubbansvariga) efter Vm så hade dom upp min match som exempel på hur domarna inte skulle dömma.
Året innan var jag och Per ner till Danmark på deras årliga sommarläger. Per skulle gradera till nidan (andra graden svart bälte), jag hakade på för att få lite träning och vara hans uke (motståndare) under katadelen och självförsvarsbiten. Per var i helt outstanding form, vägde 90, sprang milen på 40 min blankt. Hans fysik var som gjord för att vara den ultimata knockdown fightern. I Ashihara så går man även ett antal matcher i fullkontakt mot olika motståndare som en del i fyskraven på graderingen. Vi hade klarat av katorna och självförsvars grejjerna och det var dags för sparring. Pers första motståndare var Michael Villekjaer, Michael börjar ronden med en chudan mawashi med absolut full kraft på Per, men det hände inte ett smack. Michael har ändå lite klipp i grejjerna och har placerat sig i toppen på Vm många gånger. Det kryllar av världsmästare och svartbälten som turas om att möta Per. Per är helt orubblig. I näst sista matchen möter han Lars Brännström och sänker honom med ett leverslag. Jag tänkte oshit det här ser ju inte bra ut för mig som ska gå in efter Lars. Lars var ju iaf 3 dannare och vägde nittinånting. Jag går in och kör med full kraft varenda slag och spark, utan några som helst skydd. Per stönar till ibland när jag sätter några bra slag, men är osänkbar. Han gjorde utan tvekan den bästa dangraderingen någon gjort hittils.
Per hade blivit sjuk redan innan VM 2008 och fått opererat bort nån tumör eller skulle göra det strax efter. Sjukdomen eskalerade snabbt efter Vm, Per fick fler tumörer och opererades. Dom satte in cellgift mm, men jag trodde allltid att Per skulle övervinna sjukdomen. Till och med när han hade fått bedskedet att det var helt kört, att det fanns inget mer att göra så var han lika stark, saklig och rättfram när man träffade honom. Sista gången jag såg honom på hospis i Uppsala så hade han inte gett upp än. Vi skulle fira midsommar hos honom dagen efter, för han skulle få permission över dagen. Vi pratade mycket om karaten och landslaget, vad som skulle hända när han inte fanns mer. Han skrattade, skojade och var sig själv in i det sista. När jag skulle gå så hejdade han mig och kramade åt min hand hårt en lång stund. Det var sista gången vi sågs, Per dog senare på natten. Usch det här är jobbigt att skriva om fast det snart gått snart 3 år. Vi ses i himlen Per och ska snacka fighting och gamla tider. Du är saknad och har lämnat ett stort tomrum bland många. Tierps kyrka har aldrig vart så full som på din begravning. Den var vacker och blommor kom från hela världen, tom med från Kancho Ashihara i Japan.
kfc
Del 8. “Knivsta Fight Centre, Thailand, SGL”
Hela januari 2009 så åkte jag till Superpro på Koh Samui och tränade Thai och mma. Jag hade blivit rekommenderad att välja just dom av Daniel Pettersson som vistats där mycket. Numera bosatt i Thailand och instruktör på Superpro. Planen var att komma i form för Ashihara Vm 2009. Men en magjuka och tre dar på sjukhus i Thailand gjorde att jag tappade så mycke vikt att jag inte ville ställa upp mot plus 100 killar igen.
Jag hade ju flyttat till Knivsta 2008 och blev Boxercise instruktör på gymmet Form. I början av 2009 så startade jag i samrådan med gymägaren upp klubben “Kampform” som körde mma. Vi hade även en thai sektion som körde sitt race. Jag höll själv alla pass i mma första terminen och insåg att jag behöver hjälp. En av mina elever Patrik Lundgren som kört ett tag innan hoppade in som hjälptränare. Patrik är en stor karl och vägde ca 118 då om jag minns rätt. Går även under nicket “Juggernaut” och har en dubbelleg som inte går av för hackor. Det var mitt bästa beslut under klubbens livstid, Patrik var engagerad, hade mycket ide´er och fixade sponsor mm.
Vi körde på 2-3 pass i veckan och så fick jag en inbjudan av Markus Masip att skicka elever och tävla på SGL. Jag kände Markus sen innan från Pancrase och vart på bjj läger på hans klubb. Vi körde ju mma och inte ren sw, men fick ihop några stycken som vill köra på SGL i stockholm. Det gick rätt bra, vi vann ca hälften av matcherna och mina elever hade bara tränat en termin.
Vi körde några månader till och juni 2009 var det dags för nästa SGL. Då var vi ännu fler som tävlade. Jag tänkte, äh jag kan väl vara med jag också. Det värsta som kan hända är man klappar ut. Jag vägde 82,5 och började kolhydratbanta. Tänkte ta mig ner till 77 eller vad nu viktklassen var. Efter 10 dar utan kolhydrater och löpning hade jag gått upp ett kg…wtf?? Jag slutade ut bantningen och vägde in på 83.5 i -88 och rätt låg energi efter bantningsförsöket.
Mötte Martin Lavin i första matchen och det gick rätt ok, vi hade båda chans på avslut flera ggr var, men matchen gick full tid. Mycket nöjd med min insats i den matchen, hade vart ännu bättre om jag gett fan i “Leozinho” avslutet från turtle och gått på en anaconda istället. Sen är minnet lite luddigt, jag förlorade mot en bjj kille på en armbar som i ett förök att ta mig ur blev ett axellås. Domaren såg inte att jag klappade och han som drog låset märkte inte heller att jag klappade ut. Tack och bock några rotatorcuff fästen gick av. Började nästa match med en bensax som jag direkt efter rullade in på en knebar som inte satt. Vann matchen på att killen jag mötte blev diskad för försök till neckcrank. Fick inga popularitetspoäng av den vinsten. Cry me a river bitch.
Nästa match mötte jag nån farbror med tomteskägg som jag drog ut på en giljotin. Mina elever gjorde bra ifrån sig och vann ca hälften av matcherna igen. Värt att tänka på att dom hade 3 pass i veckan att träna på till skillnad från klubbar som sthlm shoot, Pancrase, Hilti som har flera pass om dagen.
Jag fick kortison i axeln och körde rehab några månader. Började bli bättre i axeln och körde lite plattor med Robin och pang, där går vänster biceps av. Samma sida som axeln. Efter röntgen så konstaterar dom att jag har medfött fel i axeln och att det gör att nerverna kommer lätt i kläm. Jag blir rekommenderad att operera.
Efter 2 terminer på Form och lägga ut mattor och ta bort mattor efter varje pass så var vi less.
Patrik som kände folk på Judoklubben och fixade in oss där. Vi bytte namn till Knivsta Fight Centre istället. Sommaren 2009 så åkte jag på MMA Academy lägret i Södertälje. Sveriges bästa läger, missa inte dom om ni vill bli bättre snabbt. Grymma instruktörer som Lidberg, Kruth, Omar, Waldo, August mfl. Jag började nu gymma lite mer fokuserat och min kompis, PT och fitness five fenomen Daniel Sundqvist hjälpte mig med träningen. Augusti 2010 så gör jag personbästa på allt i gymmet. Det blir 130 i bänk, 5:a på 70 i biceps, 26 chins, 1:a med 50 kg hängande i dips mm.
Daniel driver ett PT gym i Uppsala. Check it out, han e grymmast. http://www.keeptraining.se
September 2010 så har jag skjutit upp axeloperationen nog länge, flyttade fram den för att kunna åka MMA Academy lägret även detta år. Ett stort tack till Ulf Elm i Växjsö, bästa träningskompisen :).
Academy lägrena var kanon och lärde känna trevliga människor inom mma´n tex “Jycken” och Niclas Randquist. Niclas är den enda jag träffat som är lika lat som mig eller ska man kanske man skulle säga energieffektiv :P.
Jycken e en trevlig prick som skrattar mest hela tiden och har energi som en duracellkanin. Första dagarna på mma lägret stod han och studsade av överenergi. Jag sparrades lite med Bobby “Danger” från Pancrase, det gick ok så länge vi körde med boxhandskar. Men när vi körde med mma handskar så fick jag fetstryk, var jag än hade händerna så var det inte där Bobby slog.
Jag pratade med Omar om saken och beslutade att ta honom till min klubb på läger och lära oss mma boxas. Asbra läger och Omar e så grym man kan bli. Om Omar var en konstnär skulle han va Picasso, om han var läkare skulle han bota cancer…ja ni fattar. Bäst på mma i Sverige helt enkelt.
Här kommer en liten klubbguide över Stockholm:
* Pancrase Gym – Bästa sparringen med många proffs. Omar är grym instruktör och utövare, men jag som är lite trög ibland och får inte riktigt till allt.
* DIF Kampsportsförening – Waldo Zapata, vad ska man säga, han kan tamefan lära Forrest Gump mma. Det Waldo inte vet om mma finns inte. Jag har tagit rätt många privates med Waldo och det Omar förökt lära mig bryter han ner i molekyler och får till slut in det i mitt tröga huvud.
* HILTI – Bra grappling, Dom har även boxning, men den är inte mma anpassad. Oscar Ahlin boxas där och är grym. Fick inte öva en spark på den termin jag tränade där.
* Fighzone – Hette innan Brasa Stockholm då jag körde där. Bra bjj med Alan “Finfo”, har ingen koll på mma´n
* Sthlm Shoot – Bra tävlingsgrupp, Hyfsad sparring, men inte i klass med Pancrase. Det gör mödan värt att träna där är Andreas Michels boxning.

I början av 2011 så är jag på gymmet och tränar. Möter thai instruktöreren från min klubb. Han säger “jag tycker inte Jörgen Kruth är så bra, jag skulle ta honom i en match”. Jag blir fruktansvärt irriterad, jag har ju tränat under Kruth och träffat honom med Omar ibland. Jag känner att jag klarar inte av att Jörgen blir nedvärderad av någon som är 170 lång väger 80 kg och jag spöat på sparringen. Så jag säger ” vi tränar en månad och så möts vi i en thaimatch du och jag”. När det hade gått en månad frågar jag när vi ska köra. Då har han inte tid, mycke på jobbet och kanske senare mm.
Sista Maj samma år lägger vi ner klubben pga för lite elever.
today
Del 9. “Nutid”
Jag är numera bosatt i Örebro sedan november 2011.
Gift och har två pojkar, en född 2010 och andra 2011.
Efter jobbet så är det full rulle till ca 20.30 så all slags träning blir på arbetet.
Gymmar 3 dar i veckan.

Jag har artros i båda höfterna och kan knappt sparka en lowkick. Om jag sparkar så måste jag ta morfin och citodon comp för att kunna sova. Så jag kör alltså ingen som helst instruktörsledda kampsportspass, utan det närmaste jag kommer är att slå lite säck på fredagar. Jag har bokat in operation för höfterna i Belgien hos en av världens bästa ortopeder på ytbehandlingproteser (BHR) som specialite. Av vad jag sett av fd patienter så skall man kunna bli helt återställd efter operationen. Jag räknar med att kunna köra lite boxning i aug-sept och efter ytterligare nån månad kunna köra mma igen.

Framtiden då?
Jag har kvar som personligt fysmål att klara en planche pushup se länk planchpushup och även human flag se länk humanflag. Men drömmen är fortfarande att gå en mma proffs match innan jag ev byter inriktning till coach eller domare. Jag hade gett upp allt hopp att kunna utöva någon som helst form av kampidrott, men sen jag fått kännedom om denna operation så har jag fått upp hoppet igen.

Jag fyller 40 år i höst men har fortfarande drivet och inspirationen som när jag var 8 år och nyss hade sett “The octagon” med Chuck Norris 🙂

Advertisements